”Tärnan” byggdes sannolikt i fyra exemplar och ett ex köptes av B. Säfvenberg, som lät installera en 4-cylindrig amerikansk Grey-motor. När båten köptes var den fernissad en gång. Säfvenberg tog bort det lagret och dränkte den tolv gånger i olja och terpentin. Båten, som då hette ”Trolle”, såg inombords annorlunda ut.

Ägaren till Ruffbåten Olivia (troligen en systerbåt) har forskat och hittat info att hon byggdes antagligen på Mariestads båtvarv 1936 på uppdrag av varvet Sjöexpress på Lidingö. Konstruktör är troligtvis Henning Forslund. Det verkar även finnas ytterligare en systerbåt, Greta i Piteå.

Motorhuven hade annan form, det fanns en bensintank vid skottet på styrbordssidan i höjd med förarplatsen. Avgasröret lär ha gått ut mitt i akterspegeln. Olyckligtvis för beställaren så skar Grey-motorn genom slarv och man satte in en Albin E 4, 40 hk, 1.500 varv, 12 knop. Gick perfekt, varade i 32 år. 

Fallande stäv 

Under andra världskriget var båten upplagd på ett varv under Västerbron, indränkt i olja. Ägaren installerade därefter en Volvo marinmotor, som satt i under de två år som båten ännu befann sig i den ursprungliga beställarens ägo. Man bytte propeller, motorbädden byggdes om, trimplan installerades. Båten lämnades in till en båtbyggare på Årsta holmar, som fick i uppdrag att göra om den raka stäven till fallande stäv. Det skulle se ”modernare” ut.  Trolle/Tärnan gjordes alltså om till en fartbåt, den pressades upp till 23 knop. Förändringen var inte av godo. Bottenbord och akterspegel fick nitas och skruvas om. 

Familjen S. hade båten under åren 1936 – 1969. Båtens öden under de följande tio åren är i stort sett okända. Dock vet vi att en Albin 0 411 installerades och att diverse förändringar inombords gjordes. 

Bo Löfgren köpte båten 1979 i Sorunda på Södertörn. Albin-motorn blev med tiden
ganska rostig och Bo installerade 92-93 en Volvo Penta-motor och ett
hydrauliskt Borg-Warner-backslag. 

Skrapades ren

Tärnan låg inomhus på varv under några år medan hon skrapades ren, slipades, betsades, oljades och lackades sex gånger. Motorbädden byggdes om, ny propeller anskaffades, alla beslag förkromades, nytt kapell beställdes, etc., etc. Bland annat åtgärdades: Nytt topplock, ny packbox på svänghjulssidan, nytt oljetråg, ny tändspole och rotor. Ny mahognysarg på styrbordssidan och byte av mindre del av akterdäcket på samma sida. Minnesvärd kommentar av den ursprungliga beställaren: ”När båten låg på varv på Årsta holmar var den närmast en utställningsbåt, så fin var den. Den visades upp som ett mästarprov på en träbåt.”

1997 köpte jag, Bo Gustavsson, Tärnan 
På hösten 1997 tänkte jag måla och täta fördäcket eftersom det läcker in så fort det regnar. Då upptäckte jag att det ligger en typ av masonit på fördäck som inte kan repareras genom målarfärg. Pierre på segelshoppen tipsar att den enda lösningen är att duka däcket istället. Jag börjar riva bort masoniten och ser då att listen runt har samlat fukt och orsakat ruttet trä på flera ställen runt övre bordet. Även i mahognyn över de runda fönstren behöver åtgärdas. Jag behöver hjälp att fixa detta, fick tipset Anders Arnell båtsnickare från Pierre på Segelshoppen. Anders är duktig och är ännu inte helt känd så han är inte fruktansvärt dyr. Anders hade inte möjlighet att åtgärda förrän senare. Han tipsar att lägga ett regnskydd till dess han har möjlighet att fixa däcket, lägger lakan som jag målar med tre lager stugfärg. 
Sommaren 1998 läcker ruffen nästan lika mycket som året innan. Hon är dock möjlig att använda och ger trevliga åkturer. Anders har inte tid förrän hösten 1999 så Tärnan åker med lakansväv även sommaren 1999. Hösten 1999 blir det tidigast möjliga uppdragningstid och bortrivning av lakansväven samt rutor på fördäck, rufflucka samt guiderna runt ruffluckan.